håll om mig mitt hjärta

Nu är jag på banan igen. Sov i två timmar mellan halv 3 och halv 5 och sen dess har jag legat och gjort ingenting. Gråtit en liten skvätt för att jag saknar Alexander och hur sjukt är inte det? Vi träffades igår och vi ses imorgon igen. Ändå känns det som en evighet sen jag senast kände hans läppar mot mina och en evighet sen han höll om mig. Hur kan allt kännas så otroligt jobbigt även om det är så sjukt bra? Blä.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: