TALAR UT OM MIN DEPRESSION

Som många av er vet har jag varit sjuk sen i oktober. Vad ni dock inte vet är att det är depression jag har lidit av. För exakt ett år sen hade jag en hemsk körtelfeber och låg inlagd på sjukhus i flera veckor. Missade två månader av skolan och när jag började må bättre gjorde min dåvarande pojkvän slut med mig.

Efter en såpass kraftig körtelfeber är det viktigt att man tar det lugnt i ett par måndader. Dock var jag så glad över att jag äntligen var frisk så jag körde på hela sommarlovet. Var ute och rände hela nätterna och vände på mitt dygn helt. Jag bestämde mig för att byta tillbaka till gantofta skola så jag kunde få en andra chans och börja om igen. Jag höjde mina betyg till vg/mvg.

När hösten kom började jag bli extremt trött. Jag kom hem från skolan gick jag direkt och la mig. Sov i ca 3 timmar, gick upp och åt middag, satt lite vid datorn och sen somnade jag om igen. Jag var helt utmattad och hur mycket jag än sov så blev jag aldrig piggare. Jag fortsatte ändå att köra på som aldrig förr och fortsatte att sätta extremt höga krav i skolan. Jag började få häftiga humörsvängningar och det gick ut över min familj och mina vänner.

Så fort något litet hände, en vän kanske avbokade en fika eller när mamma bad mig städa upp mitt rum så kunde jag bryta ihop totalt. Kunde verkligen sitta och gråta i flera timmar över småssaker. Kände att jag behövde ta hjälp från någon och gick till skolkuratorn för jag ville prata. Dock sa hon att hon inte hade tid och jag, än en gång, bröt ihop fullständigt. Satt på skoltoaletten och grät i över två timmar. Skolan kontaktade min mamma, mamma kontaktade BUP (barn och ungdoms psykiatrin) och jag fick tid hos en psykolog. Och därifrån blev det bara värre och värre. Blev diagnoserad med depression och utbrändhet och jag kände precis som om allt var helt svart, världen var helt tom och att jag inte ville fortsätta leva.

Jag slutade gå i skolan i december månad och sen dess har jag försökt trappa upp det. Tack vare min psykolog, min doktor, mina vänner, min familj och min egen vilja mår jag nu så mycket bättre. Är fortfarande extremt trött hela tiden men känner mig inte alls så ledsen som jag gjorde innan. Går fortfarande inte full tid i skolan eftersom det är helt omöjligt att få liv i mig på morgonen, och nej, det är inte vanlig tonnårströtthet, jag är i princip medvetslös. Mina betyg har ju fått lida men jag har två underbara rektorer och fina lärare som stöttar mig i allting och utan dem vet jag inte var jag hade varit idag.

Jag har hållt detta privat och utanför bloggen men nu när jag börjar bli frisk så vill jag dela med mig av min erfarenhet till alla er. Jag ska inte ljuga, det är en lång och svår väg men det blir bättre. Om någon som mår dåligt eller kanske rent utav lider av en depression så vill jag säga att det finns ljus någonstans i mörkret och det finns hjälp att få. Ni måste bara tro på er själv vilja bli bättre. Hang in there my friends!


Postat av: Anonym

starkt av dig :)

2010-05-24 @ 18:37:01
Postat av: Anonym

jag känner igen mig något enormt, men jag tog mig igenom det!

2010-05-24 @ 18:56:34
Postat av: cassandra

jag älskar dig fiffi <3

2010-05-24 @ 19:04:30
Postat av: Anonym

<3

2010-05-24 @ 20:09:59
Postat av: Anonym

vill helst vara anonym

men åh. jag läser din blogg hela tiden,och gjort det snart i tre måndader. avundas av dig

du är så fin. så jordnära och skulle skrämmande nog vilja lära känna dig

jag skulle bli as rädd om ngn säger så här till mig på min blogg. men är inte krepy. don't worry :)

men du är stark och fixar det , känner det i tårna bara :D

2010-05-24 @ 20:41:06
Postat av: TILDA

väldigt bra skrivet! starkt av dig :)

2010-05-24 @ 22:17:33
URL: http://tildaseger.blogg.se/
Postat av: Filippa

Gud vad skönt att det har blivit bättre... Jag är väldigt deprimerad av olika saker nu med... Mamma vill att jag ska gå till en psykolog och prata ut... Kanske BUP... Är det något du tyckt har hjälpt dig? <3

2010-05-24 @ 22:22:21
URL: http://filippafredriksson.blogg.se/
Postat av: Anonym

otroligt starkt av dig, var stolt över dig själv!

2010-05-24 @ 22:23:55
Postat av: Anonym

ja, du ska vara stolt att du tagit dig ur denna tid och för att du vågade berätta!

2010-05-25 @ 14:42:56
Postat av: anonym

känner igen mig så himmla mycket.. dock så börjar de bli lite ljusare.. men det är för att mina kompisar har helt glömt bort att jag existerar de hände för mig. och ingen har hjälpt mig upp & de är så sjukt jävla svårt att ta sig upp ensam. känner ofta precis som du kände, livet är fan inte värt att leva. har ofta självmordstankar..=/

2010-09-15 @ 16:30:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: